Den här är en riktigt bra dag! Det är den första av de kommande 181 som jag får fylla med min passion.
Det är frihet. Och glädje. Jag är vansinnigt tacksam över att få vara så bortskämd.
Frihet förvisso! Men inte semester. Det blir hårt jobb. Troligen prestationsångest. Förmodligen koncentrationsproblem. Möjligen en krum rygg. Och sannolikt något glas vin för mycket.
Tack Micke och Nina för bidraget 😊 <3!
Nu var det ett tag sedan jag skrev här så det är nog dags för en uppdatering. Någon kanske undrar hur det gick med den engelska sagan och om det blir något mer. Och sanningen är att jag inte har jobbat mycket med skrivandet på sistone. Det är svårt med heltidsjobb och två barn. Läxor och aktiviteter och allt som ska hinnas.
Men arbetet har inte stått helt still. Två böcker håller på att illustreras och en av dem blev klar förra veckan. Så nu blir det ytterligare en vända för den till förlag.
Jag har plockat bort min engelska saga om Kiruna ur appen där den först publicerades. Jag valde att göra så eftersom konceptet med appen inte fungerade så bra som tänkt och eftersom företaget valde att inte längre marknadsföra den. Men jag är inte ledsen för det, jag är väldigt tacksam över att jag fick skriva sagan. Jag fick så mycket bra hjälp med editering av text/innehåll och dessutom en fin illustration till sagan.
Nu jobbar jag med att översätta sagan till svenska och jag skriver om den ganska mycket. Så förhoppningsvis ska jag få ut den på annat sätt senare. Det är ju ändå något särskilt med att hålla i en riktig bok.
There’s a special place north of the Arctic Circle. The town, named after a grouse, is in the grip of winter. It was born out of ore findings, and it has a mine. The ore feeds the town, but the mine grows and caverns out the ground below. And for the mining to continue, the town has to move.
Boards fall and houses, that are not torn down, wheel around the streets. The grouse must spread her wings, rise, and land further east.
I watch Kiruna through the eyes of a newcomer, and as one, I guess it should be easier to accept the changes. But somehow, the escaping bird makes melancholy sing in my stomach.
It’s a magical polar night and Kiruna, the wintry mining town in northernmost Sweden, is on the move. Buildings and people escape to the east since the mine ship approaches. Homes are torn down. The Ship Lord has no mercy.
Astrid is new in town and struggles to fit in, but she makes friends with a gray-tobbler girl called Fedora, and crazy adventures are about to begin.
Efter nio månader av glädje och hårt slit så har min saga äntligen kommit ut. Inser att jag burit den lika länge som jag burit mina barn :-). Nu inget sagt om att det här är lika stort… men kanske nästan ;-).
Jag känner en sådan tacksamhet över att jag fick möjligheten att göra det här och över alla människor som stöttat mig och gett glada tillrop på vägen.
After nine months of joy and and hard work, my story about Kiruna is finally published. I feel so grateful to have been given this opportunity and for having family and friends supporting and cheering me on the way.
Någon kanske tror att jag bara har haft semester :-)? Men de senaste veckorna har jag jobbat hårt med att redigera Kiruna-sagan efter en sista genomgång. Varje kväll efter nattning. Puh!
Men nu, äntligen!!, är sagan ivägskickad för en sista koll. Håller tummarna för att den går igenom.
Illustrationen till sagan är redan klar och jag ÄLSKAR den. Jag hade turen att få en fantastiskt duktig illustratör.
Nu är det dags att börja tänka på marknadsföring. Så om någon har tips när det gäller marknadsföringskanaler så tar jag tacksamt emot dem. Ni kan också hjälpa mig genom att dela sagan när den kommer.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.